Så ska lärare slippa rastvakta och städa

För trettio år sedan avskaffades regleringen av lärares arbetstid.

I dag är det arbetsgivaren som bestämmer hur många timmar en lärare ska undervisa. Det finns heller ingen reglering av hur mycket tid som ska läggas på planering och efterarbete.

Det gör att en lärare i princip kan tvingas vara rastvakt mot sin vilja, ansvara för att städa och pynta i klassrummet eller att svara i telefon på kvällar och helger när föräldrar ringer.

Ett av regeringens löften har varit att styra upp detta – och för två veckor sedan beslutade riksdagen att lärares tid för undervisning och planering ska fastställas i en statlig förordning.

Nu har Tidöpartierna kommit överens om förordningen, det vill säga vad som ska skrivas in i skollagen och gälla från och med hösten 2027.

Det betyder till exempel att en lågstadielärare ska få undervisa högst 650 timmar under ett läsår och få minst lika mycket tid avsatt för planering och efterarbete.

En vanlig gymnasielärare får undervisa högst 550 timmar om året och får avsatt tid för planering och uppföljning motsvarande 120 procent av undervisningstiden.

– Vi gör det här eftersom det i dag inte finns några hinder för arbetsgivare att schemalägga lärare mer och mer, och tvinga dem att göra allt annat än att planera och följa upp sin egen undervisning, säger skolminister Simona Mohamsson (L) till DN.

Nu ska de inte längre kunna åläggas bisysslor som går ut över planeringstiden.

– Det har blivit ett sätt att spara in på skolan, och därför är det inte konstigt att så många lärare lämnar yrket, fortsätter hon.

Reglerna är bindande.

– Det är inte valfritt eller öppet för diskussion utan kommer gälla för alla skolor och alla lärare, säger Mohamsson.

Det fanns en gång i tiden en reglering, men den avtalades bort mellan parterna för 30 år sedan. Lärarfacken har sedan dess försökt få till en central reglering av arbetstiden med arbetsgivarna men utan att lyckas.

– Det har uppenbarligen inte funkat att låta parterna själva komma fram till en lösning, säger Mohamsson.

Nu är förhoppningarna stora från Sveriges lärare som kallat detta ”seklets viktigaste reform”.

Reformen kommer att kosta 2,6 miljarder kronor per år. Socialdemokraterna skriver i en följdmotion till propositionen att den är underfinansierad och riskerar att leda till en ännu sämre arbetsmiljö för lärarna med ett evigt pusslande, större barngrupper och färre behöriga lärare.

Det är en kritik som också kommer från tunga remissinstanser som Sveriges kommuner och regioner, Almega och Stockholms stad. Enligt SKR kommer den att kosta ytterligare 5 miljarder kronor om året.

– Av det vi hittills sett så kommer de minskade arbetstiderna innebära problem för mindre skolor som ligger långt från lärosätena och som kommer att få ännu svårare att hitta tillräckligt många lärare, har SKR:s ordförande Anders Henriksson tidigare sagt till DN.

Förändringen kommer att leda till större klasser och att eleverna får ännu mindre undervisningstid, menar han.

– Det är rent ut sagt ”bullshit”. Jag kan konstatera att socialdemokratiskt styrda SKR har haft möjlighet att införa den här regleringen tidigare. Sveriges kommuner gick ju med över trettiotvå miljarder kronor i plus förra året och har ändå sparat in på skolan. Sedan klagar de när staten kliver in och tar ansvar för situationen.

– Om jag fick bestämma så skulle SKR inte ha något med svensk skola att göra, säger Simona Mohamsson

Men du bestämmer ju?

– Ja, men nu är ju inte skolan förstatligad än.

– Det yttersta problemet är att vi har ett lärarfack som jobbar på att få fler att vilja bli lärare, att stanna och känna sig trygga i sin yrkesroll. Och så har vi arbetsgivarna som inte tycker det här är en prioriterad fråga. Det är därför vi vill att staten helt och hållet ska ha ansvaret för skolan, säger Mohamsson.

Men riskerar inte lärarbristen bli mer akut, åtminstone till en början?

– Nej, man målar upp stora spöken i stället för att fokusera på huvudproblemet, att vi behöver ha lärare som har tid att vara lärare.

Source – DAGENS NYHETER