”Detta är inte längre en tillfällig svacka – det är en signal”

Snart återstår kanske bara en sak: att även papperstidningen till slut försvinner i nedskärningarna. Och då – vad är nästa steg? Att vi sakta men säkert tappar vår status som stad och återgår till att bli en fiskeby?

Det kan låta drastiskt. Men utvecklingen vi ser i dag väcker frågor som inte längre går att ignorera.

Under de senaste åren har Oskarshamn förlorat flera företag inom olika branscher – från små lokala verksamheter till större aktörer. Camteknik J.H. AB, Majlands Inredningar AB, Ibrahim Alia AB och Aktiebolaget Wikstens Musikvaruhus, en butik med över 50 års historia, är bara några exempel.

Samtidigt har även större arbetsgivare lämnat. Att Electrolux försvann är ett tydligt exempel – något som påverkade många människor direkt och fortfarande känns i staden.

Detta är inte bara siffror. Varje nedläggning innebär färre arbetstillfällen, mindre rörelse i centrum och en svagare lokal ekonomi.

Under de senaste åren har antalet konkurser legat på cirka 15–20 företag per år. För en kommun med omkring 27 000 invånare är det en hög nivå.

I områden som Kristineberg och kring Kå-Be hallen syns konsekvenserna tydligt. Där det tidigare fanns verksamheter, står idag tomma lokaler.

Dessa lokaler ägs ofta av det kommunala bolaget Byggebo. Kostnaderna försvinner inte – uppvärmning, underhåll och lån finns kvar. När lokaler står tomma uppstår en naturlig fråga: vem betalar i slutändan?

Samtidigt har Oskarshamn något som många andra kommuner saknar – stark industriell närvaro. Här finns kärnkraften, nationella anläggningar kopplade till kärnavfall och Scania – den största privata arbetsgivaren i Kalmar län, med tusentals arbetstillfällen just här i staden.

Det gör frågan ännu mer allvarlig.

Vad händer om någon av dessa aktörer en dag försvinner? Finns det en plan B? Eller är vi i praktiken beroende av ett fåtal stora arbetsgivare?

En jämförelse med Västervik väcker ytterligare frågor. Där bor cirka 36 000 invånare, men antalet konkurser ligger på en liknande nivå. Det innebär att Oskarshamn, i förhållande till sin storlek, förlorar mer.

Och i mer dynamiska städer ersätts nedlagda verksamheter oftare av nya. I Oskarshamn står lokaler i större utsträckning tomma.

Detta är inte längre en tillfällig svacka – det är en signal.

Frågan är enkel: vill vi att denna utveckling ska fortsätta?

Maksim Skut

Oskarshamnspartiet