DN Debatt Repliker. ”Har skribenten missat vad regeringen försöker göra kring adhd?”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Utvecklingen av NPF-diagnoser, i synnerhet vad gäller adhd hos barn, förtjänar debatt – och reformer. En utveckling där 15 procent av pojkarna och 11 procent av flickorna förväntas ha adhd kan inte behandlas bort av vården, särskilt inte bara med läkemedel – den kräver anpassning av hela samhället.

Så långt skriver överläkaren Giulia Arslan insiktsfullt på DN Debatt (31/7). Man hade dock kunnat vänta sig att författaren åtminstone hade googlat innan hon efterfrågade detta breda grepp från regeringen.

Hon menar att det inte räcker att regeringen utreder ökningen av NPF-diagnoser med begränsning till kortade väntetider i vården, utan att arbetet måste omfatta skolan, arbetslivet, den digitala miljön, levnadsvanor, familjers livsvillkor och stödsystem.

Psykiatrin kan inte ensamt vända utvecklingen, menar Giulia Arslan: ”Frågan är därför inte bara hur många som uppfyller kriterierna för adhd, utan varför problemen uppstår, vilka miljöer som förstärker dem och vilka insatser som långsiktigt förbättrar funktion och livskvalitet.”

Meningen skulle kunna vara tagen direkt från regeringens nyligen presenterade utredningsdirektiv. Poängen med den delegation för att utveckla stödet för barn och unga med NPF-diagnoser som jag och regeringen tillsatt är just det breda greppet – att orsakerna till den utveckling vi ser har sitt ursprung på flera håll i samhällsutvecklingen, och att den inte kan eller bör hanteras av vården ensamt.

Delegationens uppdrag är därför dels att analysera och redogöra för orsaker och konsekvenser av utvecklingen, dels att lämna förslag på åtgärder för att stärka och utveckla hela samhällets förmåga att bidra till goda och jämlika livsvillkor och delaktighet för dessa barn och unga och deras anhöriga.

Gällande just skärmanvändningen har regeringen också genomfört ett omfattande arbete för att skydda barn och unga

Exempel på områden som bör beröras av utredningen och där dagens problematik beskrivs utförligt i uppdraget är skolväsendet, hälso- och sjukvården, socialtjänsten, fritid och vardagsliv inklusive skärmanvändning och digitala medier, familj och anhöriga, den ökade risken för utsatthet för våld och brottslighet, och övergångar till vuxenliv.

Gällande just skärmanvändningen har regeringen också genomfört ett omfattande arbete för att skydda barn och unga mot den ständiga stress och det störningsmoment som drabbar barn med NPF allra värst.

Hela syftet med delegationens uppdrag är alltså att komma bort ifrån det snäva synsättet att BUP ska lösa allt, till att stärka och utveckla hela samhällets insatser. Regeringen kommer även inom kort att presentera de experter som ska ingå i NPF-delegationen – vilket kommer vara en bredd av personer med kompetens gällande nämnda samhällssektorer.

Det är välkommet att fler ser sambanden mellan utvecklingen i samhället i stort och NPF-diagnostiseringen – inte minst vad gäller skärmanvändning och skolans utformning. Och att fler pekar på behovet av reformer. Men det är samtidigt något anmärkningsvärt att begå omfattande debattartikel om saken utan att vare sig verka veta om eller beskriva regeringens arbete för att göra just det som efterlyses.

Läs fler artiklar från DN Debatt.