Oskarshamn visar vägen för ny kärnkraft

Till raden av planerade stora kärnkraftsprojekt i Sverige kan nu också läggas Fortums ansökan om att bygga reaktorer vid Simpevarp utanför Oskarshamn.

Det måste sägas att regeringen har lyckats uppfylla sina högt ställda vallöften om kärnkraften från valet 2022. Arbetet med att ställa om lagstiftningen har varit intensivt. Lägg därtill hur modellen för riskdelning mellan energiproducenter och staten har utretts och beslutats. Allt detta har skett trots politiskt motstånd.

Det är lätt att räkna ut att bakom Fortums ansökan ligger också långvariga kontakter med representanter för den svenska regeringen. Ett initiativ som detta förutsätter helt enkelt någon form av politisk dialog på hög nivå.

Fortum är ett etablerat bolag som i dag är minoritetsägare i OKG vid sidan av tyska statens Uniper. Det bolaget framstår inte som någon optimal ägare eftersom Tyskland på hemmaplan lagt ned sin kärnkraft. Till ett högt pris för hushåll och industri.

Den finska statens energijätte har dessutom erfarenhet av att tillsammans med andra uppfört nya reaktorn Olkiluoto 3. Kunskaper från bygget på hemmaplan kommer väl till pass när nya anläggningar är på gång på den svenska sidan av Östersjön.

Men det finns också anledning att uppmärksamma att Oskarshamns kommun har undanröjt hinder för den planerade investeringen.

Stora etableringar, och särskilt känslig verksamhet såsom tunga industrier, gruvor och kraftverk, kan beskrivas i termer av ett kontrakt mellan kommunen, staten och verksamhetsutövaren.

Utan folkligt stöd och kommunalt engagemang blir etableringar sällan framgångsrika. Svenska kommuner har den exklusiva rätten att planera användningen av mark och vatten. De har att anpassa skola och omsorg efter projekt som detta, liksom räddningstjänst. Men detta kontrakt bygger bara delvis på lagar och regler och desto mer på långsiktig tillit. Där har den politiska ledningen i Oskarshamn värnat sin del, inte minst i relationen till verksamhetsutövaren OKG – inte minst när den tidigare rödgröna kommunledningen anklagades för att ha brutit dialogen med de kärntekniska verksamhetsutövarna i staden.

Men sista ordet är ännu inte sagt om kärnkraften. Om Socialdemokraterna i Oskarshamn är att lita på i frågan, finns inte samma klarhet hos partiets nationella ledning.

Budskapen anpassas därefter efter mottagaren. I riksdagen har partiet motsatt sig de flesta av de förändringar som har möjliggjort Fortums ansökan. Mönstret är detsamma i snart sagt varje energipolitisk debatt. Man svarar jakande på frågor om ny kärnkraft behövs, men tar själva aldrig upp frågan.

Centerpartiet, som ligger nära till hands som koalitionspartner om den rödgröna sidan blir störst i valet, brukar komma med invändningar mot de ekonomiska villkoren för ny baskraft som leder till att investeringarna blir olönsamma. Och Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén har tydligt deklarerat att partiet ”inte kan sitta i en regering som bygger ny kärnkraft”. Det finns således inte bara röda linjer i regeringsfrågan utan också i energipolitiken.

Fortum, liksom Vattenfall och Blykalla som planerar ny kärnkraft i Sverige, är naturligtvis medvetna om denna politiska risk. Uppenbarligen räknar de med att den ökade efterfrågan på el som ett led i omställningen, och behovet av utbyggd baskraft, är så stora att även en eventuellt ny regering i Sverige har att acceptera fler reaktorer.

När det gäller stora samhällsnyttiga anläggningar finns motståndet ofta lokalt, medan det nationella helhetsperspektivet talar för etableringen. I den här frågan kan det bli tvärtom efter valet.