I valrörelsen framträder Vänsterns svaghet

Som väntat har Socialdemokraternas tappat i opinionsmätningarna. Just nu guppar partiet runt 30 procent; ungefär som förra valets resultat, vilket var partiets näst sämsta valresultat genom tiderna. Partiet brukar förvisso tappa i valrörelser. Och det är svårare för ett oppositionsparti i valrörelse än under mandatperiodens vardag. När valrörelsen kickat igång och partierna ställs under den mediala granskningens skarpa blick framträder deras svagheter desto tydligare.

Det har inte minst märkts när det gäller Vänsterpartiet. Det har visserligen varit mycket uppmärksamhet kring antisemitiska skandaler inom partiet under året, men nu riktas även strålkastarna mot partiets politik – vilket visar hur svagt partiet är.

Se exempelvis på de utfrågningar partiledare Nooshi Dadgostar deltagit i på sistone. Resonemangen är fyllda av åsikter och känslor – det är desto skralare med fakta. När hon frågades ut i SVT om antisemitism-skandalerna försökte hon styra undan samtalet genom att peka på liknande skandaler inom Socialdemokraterna. Hon upprepade påståendet att stora företagsledare ränner till partiet med sin oro och besvikelse på regeringen, men kunde inte svara på vad för företag det skulle vara fråga om. När ett citat ur partiprogrammet lästes upp, om att kapitalismen en dag kommer vara historia, blev Dadgostar märkbart besvärad och kunde varken försvara målsättningen eller uttolka det på något tydligt sätt.

Visst, man ska inte haka upp sig på en enskild utfrågning. Alla kan bli nervösa, få hjärnsläpp eller ha en dålig dag. Men denna substanslöshet är ett återkommande mönster.

Lägg därtill partiets ekonomiska vänsterpolitik, som skulle vara skadlig för svensk ekonomi och hushållen. I partiets vänsterpopulistiska retorik framställs detta som att det handlar om att ”rika” ska bidra mer till det allmänna. Vänsterpartiet vill höja skatten på sparande och kapital, införa en femprocentig beredsskapsskatt på inkomster från 65 000 kronor i månaden, och fasa ut jobbskatteavdraget för inkomster över 67 000.

Det rör för all del höginkomsttagare, men partiet har uppenbarligen en vid definition av ”rik.” Detta handlar inte om några krösusar, snarare den övre medelklassen – läkare och jurister, professorer och rektorer, högre tjänstemän och mellanchefer.

Om oppositionen får majoritet i valet är denna radikala vänsterpolitik givetvis något som kommer få genomslag. Ja, Dadgostar insisterar rentav på en plats i regeringen. Denna risk måste tas på allvar.