Centerpartiet väljer taktik framför politik

I onsdagstidningen uppmärksammade ledarsidan det närmast unika utspelet från åtta av landets tyngsta näringslivsföreträdare som i försiktiga ordalag varnade för de skatter och regelförändringar som diskuteras i valrörelsen. Textens syfte var framför allt att uppmärksamma den ekonomiska politik som en vänsterlutande regering skulle driva.

Centerledaren Elisabet Thand Ringqvist replikerade på fredagen i Dagens Industri på larmen från tunga bolag som Volvo, Investor och Latour. Det är ”uppenbart att de näringslivsföreträdare som är ute nu vill ha en SD-regering” och att de är ”begränsat representativa” för företagsamheten i stort. ”Det är moderater som vill skrämmas med Vänsterpartiet”. Sällan har en liknande förminskning av ledare för Volvo, Investor och Nordstjernan skådats.

Det är knappast någon som tror att tunga svenska näringslivsföreträdare vill se ett starkt Sverigedemokratiskt parti. Även om partiet lagt om sin ekonomiska politik och i dag varit lojalt mot den liberala kurs som regeringen drivit finns i SD-rörelsen ett stråk av skepsis mot globala lösningar. Den strömning av kritik mot institutioner och eliter som finns i SD-sfären slår också mot näringslivets ledningar. Det vet naturligtvis Thand Ringqvist, som själv har lång erfarenhet från riskkapitalbranschen.

Men i en valrörelse där de opinionsmässiga framgångarna berott på att partiet framstår som ett mittenalternativ tillsammans med Socialdemokraterna är det viktigare att försöka måla ut direktörer som SD-anhängare än att, som vore det naturliga, instämma i deras varningar. I sak skulle ju innehållet i deras text kunna vara en blåkopia av Centerpartiets eget mer nyliberala program.

Det är ett mönster som känns igen. På fredagen förklarade Moderaternas Gunnar Strömmer att Centerpartiets alla sakpolitiska krav på regeringsmedverkan skulle kunna tillgodoses inom ramen för en M-ledd regering. Det handlar om att sänka skatter på jobb och företagande. I potten finns också mer traditionella C-krav som satsningar på svenskt jordbruk, landsbygdsskolor och på en ökad polisnärvaro i hela landet. Moderaterna säger alltså på det stora hela taget ja till villkoren utan några förhandlingar.

Men sakpolitiken väger inte tyngst. Det generösa erbjudandet från regeringspartiet om en tydlig center-mittensamverkan avvisades mer bestämt än vänligt. Med tanke på den pragmatism och förhandlingskultur som är så stark i partiet framstår det som förvånande.

Hur partiet i ett så kallat mittensamarbete ska få igenom motsvarande program med Socialdemokraterna framstår i dag som en gåta. I de frågor som kan knytas till partiets dna, såsom skog, jordbruk och landsbygd, står ett Ararats berg mellan Centerpartiet och det övriga möjliga regeringsunderlaget. Den mitten som det talas om kan bli ett vänster-mittensamarbete som är något annat än de center-höger-samarbeten som för partiets del varit så historiskt fruktsamma.