Boklånen i Kalmar speglar läskrisen

Folkbiblioteken spelar en viktig roll för samhället. De är mötesplatser, öppna för alla, och ska enligt bibliotekslagen ”verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning.” En helt central roll i detta uppdrag är tillhandahållandet av litteratur.

Inte alla är förstås läsande människor; så har det aldrig varit. Men på samma sätt som inte alla heller bevistar operan eller teatern spelar sådana institutioner ändå en viktig roll för samhällslivet. Biblioteken bidrar till att hålla kulturen vid liv.

Ur det perspektivet är det oroväckande att se hur statistiken för biblioteken utvecklas negativt. Kungliga biblioteket publicerar årligen statistik över bland annat de kommunala bibliotekens utlån. I Kalmar läns kommuner syns en drastisk minskning av boklånen de senaste tio åren:

I en sammanställning som nyhetssajten Newsworthy gjort framkommer det att antalet lån av fysiska böcker per person i Kalmar kommun har minskat med 24 procent mellan 2015 och 2025. På liknande sätt ser det ut i Borgholm, Emmaboda och Mörbylånga. Där har lånen minskat med 30, 34 och 37 procent. Än värre ser det ut i Oskarshamn och Högsby där lånen har minskat med 57 respektive 66 procent. Nybro, Torsås och Hultsfred sticker ut med en marginell minskning på 4, 7 och 4 procent.

För all del, att antalet lån på biblioteken minskar är inte detsamma som att folk slutar läsa. I vår tid har de fysiska böckerna fått konkurrens av e-böcker, ljudböcker och streamingtjänster. Och att någon inte lånar böcker är inte detsamma som att den inte köper böcker.

Samtidigt är dock trenden att svenskar läser allt mindre, i alla åldrar. Enligt SCB har 40 procent av befolkningen över 16 år inte läst en bok det senaste året. Och vad gäller e-böcker har det på senare år uppmärksammats hur digital och fysisk läsning skiljer sig åt – människan tenderar att skumma igenom en digital text, medan den fysiska texten lättare öppnar för en mer reflekterande djupläsning. Den sjunkande lånestatistiken ligger i linje med denna så kallade läskris.

Tidö-regeringen lanserade en del reformer för att motverka denna utveckling, med allt från en satsning på bemannade skolbibliotek och uppgörelsen med skolans skärmberoende, till skapandet av en svensk kulturkanon.

Om de två förstnämnda har ett fokus specifikt på skolvärlden får den senare en bredare betydelse för större delar av befolkningen. En kanon kan fungera som en guide för den som vill börja upptäcka litteraturens värld, liksom för den nyinvandrade som vill lära känna den svenska kulturen.

Kritiken mot denna kulturkanon har dock varit utbredd – kritiker har sett det som ett uttryck för elitism, andra som närmast nationalistiskt och exkluderande eller rentav ett demokratihot. Men att skapa listor över klassiker och läsvärda verk eller tips på böcker görs regelbundet av kulturredaktioner och bokförlag, bokhandlare och bibliotek.

En kanon kan ses som en vidareutveckling av dessa koncept. Den kan bli ett viktigt verktyg i arbetet med att vända läskrisen.