Hovdamens förtvivlan i rätten – då bröt domaren

Den tidigare hovdamen Kirstine von Blixen-Finecke pressas hårt i rätten.

Till slut avbryter domaren: ”Nu stoppar vi”.

Men innan det har motpartens advokat hunnit ifrågasätta det mesta.

– Du låter så överlägsen, säger von Blixen-Finecke förtvivlat.

På onsdagen var det Kirstine von Blixen-Fineckes tur att korsförhöras i rätten.

Hon och maken Hans har båda blivit stämda, men advokaten Peter Danowsky var tydlig redan från första dagen att hon, enligt hans uppfattning, har varit mer aktiv.

När det blir hans tur att fråga ut den tidigare hovdamen är det både högt tempo och hög temperatur.

Han visar ett rättsligt dokument på videoskärmen. 

Var det verkligen en tillfällighet att hon råkade komma till Trolle Ljungby just när grevens advokater befann sig där och skrev om testamentena, frågar han. Ändringar som gynnade henne själv.

– En gång var det tillfälligt. Två gånger var vi inbjudna att vara där. 

Men så står det ju inte i papperen som getts in till rätten, invänder Peter Danowsky.

– Jag har inte skrivit ihop det, Jag läste inte vartenda ord innan jag skrev under. Jag har inte vetat hur viktigt det var. 

– Jag har aldrig varit i rätten tidigare – du gör det hela tiden, säger hon till advokaten.

Öppna bild i helskärm

von Blixen-Finecke tappar tålamodet

Vid två tillfällen tappar von Blixen-Finecke tråden helt, och måste få hjälp att återvända till ämnet.

Några gånger tappar hon också tålamodet med de ibland provokativa frågorna som hon bombarderas med i hög hastighet.

– Kände du till att jägaren Linus Larsson själv kunde bestämma sin semester och hade en väldigt förmånlig bostad på slottet? frågar advokaten.

– Det har jag läst efteråt, säger Kirstine von Blixen-Finecke.

– Och att han fick rätt till två års avgångsvederlag?

– Nu vet jag det, ja, 

– Så vad visste du egentligen som arbetsgivare?

– Ingenting. Jag hade inte koll på någonting, snäser Kirstine von Blixen-Finecke.

Så rättar hon sig själv.

– Nej, nu var jag dum. Men du låter så överlägsen. Sorry, jag menade inte det, jag ska skärpa mig och svara.

Till slut väljer domaren att bryta förhandlingen.

Öppna bild i helskärm

Det är när Peter Danowsky ställer frågor om det faktum att paret von Blixen-Finecke fick godsets driftbolag i gåva av greve HG Trolle-Wachtmeister redan när greven levde, och plockade ut miljontals kronor ur det.

– Tog ni ut nio miljoner redan första året? frågar han.

Annons

– Jag vet inte, svarar von Blixen-Finecke.

– Vi har ju visat siffror på det.

– Ja – då gjorde vi kanske det, svarar hon.

– Vad hade du för kompetens att driva bolaget?

– Ingen särskild kompetens, men HG ville att vi skulle ha det, förklarar von Blixen-Finecke.

– Det var ju frågan om ett bolag med en omsättning på 150 miljoner. Vad kunde ni tillföra? undrar advokaten.

Då tappar Kirstine von Blixen-Finecke återigen behärskningen.

– Absolut ingenting! Vi hade inget att tillföra! 

– Ja, när du frågar på det sättet, får du det svaret, tillägger hon.

Då har domaren Stefan Olsson fått nog – med båda sidor. 

Domaren: Undvik att munhuggas

Peter Danowskys frågestil får sig en åthutning, men också Kirstine von Blixen-Fineckes tendens att säga att hon inte minns.

– Nu bryter vi inspelningen, kräver han. 

– Det här är ett mål som rör stora värden, ekonomiska och andra. Det gör med viss naturlighet att tonläget blir skarpt. Man anklagar och känner sig anklagad. Det jag begär av er är att vi undviker att munhuggas.

– Om man inte minns, så minns man inte. Men när man sitter här har man också att rannsaka sitt minne.

Öppna bild i helskärm

Efteråt berömmer advokaten Johan Frih sin klients sinnesnärvaro under den långa, tuffa dagen. Hon ”klarar sig alldeles utmärkt”, menar han.

– Det är tonläget som jag inte klarar. Det här är liksom ”the American way”. Då hittar jag inte orden. Det är väldigt aggressivt, säger Kirstine von Blixen-Finecke till Expressen.

Hon menar att allting plockas sönder i förhandlingarna. Grevens hälsa under de sista åren, men också varför han aldrig skrev några brev till von Blixen-Finecke, om de var så goda vänner som hävdas i målet.

– Att analysera sönder en människa på det här sättet, det är hemskt. Och vem kan bedöma vad jag har för vänskap? Det går inte att avgöra i en rättssal.

– Vad finns det kvar av HG mer än våra minnen av en fin man? Här tar man bara fram det negativa, försöker få fram att han var dement. Men det var han inte. Det måste jag säga att det är en rätt obehaglig upplevelse. 

Öppna bild i helskärm