Erik de la Reguera: Går inte att vifta bort eleverna som ouppfostrade och bortskämda

När jag i torsdags skulle gå och laga cykeln i norra Paris, stötte jag på en av de många barrikader som gymnasieeleverna upprättat.

Utanför ingången till Diderotskolan stod soptunnor i brand. Lågorna slickade fasaden.

Kravallpoliser och brandmän var där och ett par av eleverna hade gripits. Men ett hundratal tonåringar stod och stirrade trotsigt en bit ned på gatan.

Brandmän skyndar för att släcka brinnande soptunnor utanför Diderotgymnasiet i norra Paris.

Då och då gjorde polisen rusningar. Men eleverna var snart tillbaka.

– Det är lite otäckt, erkänner en elev som har satt sig på trottoarkanten.

För honom är det första dagen av protester.

Det började spontant, berättar han, efter att några elever sett klipp på sociala medier. De handlade om sammanstötningar vid skolor i Parisförorterna Créteil och Saint-Denis, liksom i Lille, Nantes och Marseille.

Över 500 skolor har ockuperats i Frankrike. På Tiktok och Instagram vittnar elever om överfulla klassrum, vikarier som aldrig dyker upp, och på en del håll till och med råttor i lokalerna.

– I Saint-Denis och Créteil verkar det helt galet, säger eleven på trottoarkanten.

Elever ser på en brinnande barrikad utanför skolan DN:s utsände besökte.

Filmerna som får mest spridning visar det påstådda övervåldet från polisen. Tre internutredningar har inletts, bland annat efter att en polis skjutit en 16-årig elev i ögat med en gummiprojektil. Det är mycket för att protestera mot det som eleverna DN möter gått ut i strejk.

Samtidigt har tonåringar begått en lång rad brott under protesterna. Hundratals poliser har skadats av slag, sparkar och projektiler. I torsdags blev en grupp brandmän angripna i Marseille och deras brandbil satt i brand. Flera skolor har eldhärjats och 2 000 personer har gripits av polis, varav 90 procent minderåriga.

– Ingenting kan legitimera våld, sade president Emmanuel Macron i onsdags – utan större effekt.

Delvis har det att göra med att det finns en större acceptans för våld och materiell skadegörelse i Frankrike i samband med protester, än i många andra länder. Det har bland annat visat sig i Gula västarna-protesterna och under protestvågen mot Macrons pensionsreform.

Den vänsterradikale presidentkandidaten Jean-Luc Mélenchon visar också öppet stöd för protesterna. Han anklagar regeringen för att ”provocera fram” dem genom nedskärningar i utbildningsbudgeten. Och borgmästaren i Saint-Denis, Bally Bagayoko, har gått så långt som att säga att våld ”i vissa fall kan vara legitimt”.

Nu har Bagayoko polisanmälts för det – och högerpolitikern Bruno Retailleau vill att hans och Mélenchons parti Det okuvade Frankrike förbjuds helt, eftersom det ”uppviglar till våld”.

Borgmästaren i Saint-Denis, Bally Bagayoko, besöker en protest utanför en skola där några elever eldar sopor på marken. Han tillhör Jean-Luc Mélenchons parti Det okuvade Frankrike.

Vid barrikaden utanför Diderotskolan sneglar ett par gymnasister mot en man i 80-årsåldern som närmar sig.

– Vad tycker ni, blir ni ledsen av det här? frågar de artigt.

Åldringen svarar:

– Jag blir ledsen för att regeringen låter det gå så här långt. François Mitterrand höjde minimilönen på 80-talet, men sen dess har det inte hänt mycket. Nu måste klyftorna utjämnas.

En av tonåringarna tar mod till sig.

– Mina föräldrar kom hit från Marocko för mer än 30 år sedan. Men de tjänar fortfarande bara minimilönen och får tillsammans ut 3 000 euro (33 000 kronor) i månaden.

– Mm. Vi behöver få upp lönerna. Men då behövs nya politiker.

– Mélenchon vill höja minimilönen.

– Ja, men jag är rädd att det kan bli krig här om Mélenchon väljs till president. Jag tror vi behöver nån annan. Fast inte den där Attal, säger åldringen och skakar på huvudet.

Han syftar på Gabriel Attal, presidentkandidat för Emmanuel Macrons mittenparti Renaissance.

Jean-Luc Mélenchon.

När Macron valdes till president lovade han att förbättra den sociala mobiliteten i Frankrike. Men problemen med slutna rum och elitism finns kvar. Enligt Pisa-mätningarna är Frankrike ett av de länder där föräldrarnas inkomster påverkar skolresultaten mest inom OECD.

Välbärgade fransmän sätter sina barn i katolska privatskolor eller i prestigefyllda skolor i centrala Paris. Allt medan statliga skolor i fattiga förorter lider brist på mycket.

Gabriel Attal (mitten) är kandidat för Emmanuel Macrons parti Renaissance, eftersom presidenten inte kan ställa upp till omval i nästa års val.

De elever som gått på en ”sämre” skola och ändå lyckats få höga betyg missgynnas dessutom ibland vid antagningen till universitet, eftersom högskolorna tillåts ranka gymnasier. När utbildningsministern på fredagen tog emot elevrepresentanter var ett av kraven att antagningssystemet ska göras om helt och antalet utbildningsplatser utökas.

Med ett budgetunderskott på drygt 5 procent av bnp har regeringen begränsat manöverutrymme. Men många fransmän vill se en handlingsplan för skolan.

Nya protester väntas på tisdag i nästa vecka.

Läs mer:

Franska brandmän i kaotisk protest efter rekordbränder

Source – DAGENS NYHETER