Daniella blev bortgift och våldtagen som 13-åring
Daniella Nordhagen var bara 13 år när hon blev bortgift i Oslo.
Sedan följde tre år av våldtäkter – under knivhot.
Ändå har hon förlåtit sina föräldrar.
Foto: LISA HALLGREN
Artikeln i korthet
Daniella Nordhagen var 13 år gammal när hon tvingades gifta sig med sin sex år äldre kusin.
Nu berättar Nordhagen i en bok hur hon utsattes för tre år av våldtäkter och andra övergrepp.
I ”1178 nätter” (Nopolar) skildrar norskan varför hon till sist vågade larma myndigheter.
Hon kallades barnbruden i norska medier under rättegången mot familjen som utsatte henne för hedersförtryck.
I boken ”1178 nätter” berättar nu Daniella Nordhagen för första gången hur hon bara 13 år gammal – i hemlighet – blev bortgift med en sex år äldre kusin.
Och det hände inte i Irak, där hennes släkt kommer från, utan i en lägenhet i Oslo.
Tre år av våldtäkter, under knivhot, följde. Hon misshandlades regelbundet.
Trots att hon larmade sina föräldrar fick hon ingen hjälp.
– De visste allt, säger hon.
När hon vid ett tillfälle rymde hem till sina föräldrar blev hon slagen av en släkting med en vattenkaraff. Trots att hela familjen bevittnade misshandeln i vardagsrummet var det bara hennes lillebror som försökte stoppa våldet.
– Jag försökte få ögonkontakt och be om hjälp, men ingen reagerade, eftersom alla tyckte att allt var mitt fel. Då insåg jag att jag var helt ensam, jag hade ingen, säger hon.
Daniella Nordhagen vann Jentepriset 2026 som delas ut av Plan International Norge. Bland de nominerade fanns också drottning Sonja.
Foto: LISA HALLGREN
Orden räddade henne
Daniella Nordhagen övervägde att ta sitt liv.
– När man lever i ett äktenskap som man inte själv har valt, kommer man till slut till en punkt där man känner att döden är långt bättre än att leva i äktenskapet. Det var så många sexuella övergrepp, mycket tvång och många hot. Man känner sig till slut så kvävd att man inte ens känner att man lever.
I boken berättar Daniella hur hon bröt sig loss från hedersvåldet först efter att familjens överhuvud, hennes farbror, nästan dödat henne för att hon ansågs ha vanärat släkten. Då hade Daniella, under en resa till Irak, avslöjats med att hitta på en sjukdom som hon hoppades skulle stoppa kusinen från att begå våldtäkterna. Hon förfalskade till och med ett läkarintyg.
Det var tack vare att en irakisk kusin påminde Daniella om hennes rättigheter i Norge, betydligt fler än i Irak, som hon vågade larma norska myndigheter.
Kusinen som våldtog henne samt mamma, pappa och faster dömdes till fängelsestraff. Hennes farbror befann sig dock i Irak och greps inte.
Daniella Nordhagen på väg till en av tio intervjuer hon gör i Sverige under två dagar.
Foto: LISA HALLGREN
Förlåtit mamma och pappa
I dag är Daniella en lyckligt gift tvåbarnsmamma.
Sonen, sju år, och dottern, fem år, gör allt deras mamma inte fick som barn, som att idrotta och lära sig simma. Och Daniella har hittat ett yrke inom skolans värld.
Annons
Daniella har förlåtit föräldrarna. Hon ser hederskulturen de föddes in i som den stora boven, inte människorna.
Föräldrarna lever fortfarande i samma hederskultur, uppger hon. Mamma och pappa har beklagat vad som hände, men hon säger att det är en tom ursäkt. Orden känns mer som en reaktion på hur omvärlden reagerat.
– De har sagt att det är det tråkigt det som har hänt. Men det ger inte mig tillbaka min barndom eller raderar vad som drabbat mig, säger Daniella.
– Men jag har klarat av att förlåta dem, det har jag.
Om de såg att en annan 13-årig flicka utsattes för samma sak, tror du att de skulle ingripa i dag?
– Nej, de hade inte gjort något, säger hon.
”Jag har bestämt mig för att inte vara rädd, för det ger kulturen makt”, säger Daniella Nordhagen om risken för att släktingar utkräver hämnd.
Foto: LISA HALLGREN
Livet i frihet
Tiden efter rättegången var svår.
Daniella och hennes syskon hamnade i olika fosterfamiljer, och var tvungna att bygga ett nytt liv med nya vänner.
Hon fick skyddad identitet för att stoppa släktingar från att mörda henne som hämnd.
Hon lider, än i dag, av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).
– I början var det väldigt jobbigt. Jag var ofta rädd. Och jag kände mig lätt förföljd, bara någon gick bakom mig. Ofta kändes det som om jag inte kunde andas. Jag blev stressad bara jag hörde någon tala arabiska.
– Men jag har bestämt mig för att inte vara rädd, för det ger den kulturen makt, säger hon.
En dag ska barnen få läsa hennes bok om kampen mot hedersförtrycket: ”Jag hoppas att de tycker att mamma är cool”, säger Daniella.
Foto: LISA HALLGREN
En dag ska hennes barn få läsa boken om mamma.
Hon hoppas att ”1178 nätter” lär dem att man inte kan ta sin frihet för givet.
– Jag hoppas att det läser den och tänker att de har en cool mamma, säger hon och ler.
Source – Expressen News

