Cynismen slutar att överraska i Ringskog Ferrada-Nolis novellsamling

Boken består av 14 noveller om relativt unga kvinnor i urbana miljöer runt om i världen. Samtliga karaktärer mäter sitt värde via relationen till män. En har alltid fått saker gratis tack vare sin söta röv, en annan stoltserar med att hon har lyckats vara sexig genom hela graviditeten. En tredje har tappat sin dragningskraft på män och därmed grunden för sin existens.

I centrum för varje novell står en mer eller mindre misslyckad relation byggd på lösa grunder. Kärleken är performativ och ska iscensättas och betraktas utifrån för att få betydelse. Kvinnorna är beräknande och cyniska, det är först när skönheten falnar som de behöver lära sig vara trevliga.

Novellerna knyts lite löst samman till ett gemensamt universum. Narkosläkaren i periferin av en novell dyker upp som kund hos vaxteknologen i en annan. Tillsammans skapar de en cirkelrörelse med öppna slut och uppgivna personer som glider in och ut ur varandras liv utan att egentligen komma varandra närmare.

En sak är dock beständig i novellernas flyktiga värld: kroppen. Med allt sitt köttiga motstånd är den överordnad alla idéer och neuroser. Kroppsbehåringen växer likt förbannat tillbaka, oavsett vad du tycker om det. Och även den sötaste röv blir platt med åren.

Det är verkligen inte ointressant. Stundtals bränner det till ordentligt. I novellen ”Dårhuset pippi” resonerar en nyförlöst kvinna om livet och döden medan kroppsvätska rinner ur hennes kejsarsnitt. I en annan håller en alkoholiserad kvinna stenhårt i sin destruktiva relation som spelas upp för öppen ridå.

Problemet är att Ringskog Ferrada-Nolis karaktärer talar med samma blaserade röst. Kanske är det ett grepp, att alla dessa kvinnor ska bilda ett eko av vår samtid. Men likheten gör också att novellerna börjar ta ut varandra. När cynismen är konstant upphör den till slut att överraska. Med större spännvidd mellan kvinnorösterna hade de kanske kunnat kännas subversiva. Nu är de mest tröttsamma.