DN Debatt. ”Barnen betalar det högsta priset när föräldrarna strider”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Den nya socialtjänstlagen, som regeringen har lagt fram och som trädde i kraft i juli förra året, är ett välkommet och viktigt steg i rätt riktning. Ambitionen att göra Sveriges 290 kommunala socialtjänster mer förebyggande, lättillgängliga och kunskapsbaserade är både nödvändig och efterlängtad. Att samhället ska kunna fånga upp behov tidigare och erbjuda stöd innan problem växer är en central princip för att stärka barns trygghet, hälsa och välmående.

Men om målet är att arbeta förebyggande på riktigt räcker det inte – det måste genomsyra hela systemet. I dag saknas detta fortfarande i en central fråga: hur vi hanterar vårdnadstvister. Här träder samhällets insatser ofta in först när konflikten redan har eskalerat – när positionerna har låst sig och barn redan har påverkats under lång tid.

Faktum är att vårdnadstvister i tingsrätterna kostar samhället över 1,4 miljarder kronor varje år, lågt räknat. Det framkommer av vår rapport. Domstolsprocesser, utredningar och olika stödinsatser belastar både rättsväsende och kommuner. Samtidigt är systemet i stor utsträckning reaktivt. Juridiskt stöd och finansieringsmöjligheter kopplas regelmässigt in först när konflikten redan har eskalerat och nått domstol.

Varför? En viktig förklaring är att det saknas strukturer som fångar upp föräldrar tidigare, innan motsättningarna har hunnit växa sig djupa. Våra samhällsfunktioner ger i många livsskeden tydlig information om rättigheter, stöd och vad som förväntas – till exempel vid skolstart, inför förlossning och vid pension.

Men när familjer går igenom en separation eller en konflikt kring barn finns sällan något motsvarande strukturerat stöd i ett tidigt skede. Konsekvensen blir att många konflikter tillåts pågå länge innan samhällets system och skydd aktiveras.

Men det är inte hela bilden. När konflikter hanteras först efter att de har eskalerat syns kostnaden inte bara i kronor, utan även i barns vardag – i otrygghet och brist på stabilitet. Varje år avgörs över 6 000 vårdnadstvister i domstol och bakom varje fall finns ett barn mitt i konflikten. Långvariga konflikter påverkar barns trygghet, skolgång och psykiska hälsa. Separation i sig orsakar inte ohälsa, men barn med separerade föräldrar är överrepresenterade inom barnpsykiatrin – något som bör få oss att stanna upp.

Enligt Folkhälsomyndighetens rapport ”Hur mår små barn i Sverige?” är sannolikheten att barn till ensamstående föräldrar remitteras till bup (barn- och ungdomspsykiatrin), psykolog eller logoped 12 procent högre än för barn med sammanboende föräldrar. De har också mer än dubbelt så ofta en förälder som behandlas för psykisk ohälsa, vilket i sin tur påverkar barnets mående och utveckling.

Barn till ensamstående föräldrar är över fyra gånger mer sannolika att få en orosanmälan från barnhälsovården

Samtidigt visar en registerstudie från Stockholms universitet att 71 procent av föräldrarna till barn inom barn- och ungdomspsykiatrin är ensamstående. Studien omfattar familjer där psykisk ohälsa redan finns, men illustrerar hur sårbar situationen kan bli när ensamföräldraskap och psykisk press sammanfaller. Störst skillnad syns i orosanmälningar. Barn till ensamstående föräldrar är över fyra gånger mer sannolika att få en orosanmälan från barnhälsovården än barn till sammanboende eller gifta föräldrar.

Det som förenar många av de familjer som vi praktiserande jurister möter är inte separationen i sig, utan hur snabbt en konflikt tillåts växa. I dag finns inget naturligt stopp, ingen obligatorisk paus där barnets situation sätts i centrum innan positionerna hårdnar. I stället glider ärenden vidare – från samtal till anmälningar, från utredningar till domstol.

När en konflikt genom en stämningsansökan når domstol har den pågått länge. Barnet har levt med spänningar, lojalitetskonflikter och osäkerhet i sin vardag. Juridiken träder då in som ett verktyg för att avgöra tvisten, men inte för att reparera relationen mellan föräldrarna. Här borde Barnkonventionen träda in mer tydligt: barnets bästa ska alltid vara i centrum när beslut fattas om barn. Det ska inte bara vara en ambition utan är en skyldighet enligt lag. Ändå saknas metodiska moment där barnets perspektiv och bästa vägs in.

När konflikter får växa utan stöd är det barnet som får bära notan för vårdnadstvister

Vi behöver flytta fokus från tvistelösning till att förebygga konflikter. Ett konkret sätt att göra det är att införa ett mer metodiskt och strukturerat arbetssätt i separationens tidigaste skede. Med det menar vi en obligatorisk eller starkt rekommenderad juridisk dialog i form av systematisk medling, innan en vårdnadstvist går vidare till domstol. Innan en stämningsansökan lämnas in ska föräldrar tillsammans med neutrala jurister gå igenom barnets situation, separationen eller skilsmässan, rättsläget och konsekvenserna av vårdnadshavarnas valmöjligheter och beslut.

Det handlar inte om terapi eller att utse en vinnare, utan om att ge föräldrar stöd att förstå lagen, sitt ansvar och barnets behov. Barnets trygghet måste vara utgångspunkten från början. Syftet är att bryta konflikten tidigt, vilket ofta blir skillnaden mellan en överenskommelse och en lång process.

Vi vet att konflikterna kostar pengar. Men framför allt kostar de trygghet, stabilitet och i vissa fall barns psykiska hälsa. När konflikter får växa utan stöd är det barnet som får bära notan för vårdnadstvister. Att förebygga föräldrakonflikter handlar därför inte om effektivare juridiska processer eller minskade samhällskostnader. Det handlar om att ta barnets rätt till en trygg uppväxt på allvar.

Läs fler artiklar från DN Debatt:

Anders och Anna Furuvik Pella, Agnes föräldrar: ”I 22 års tid var Agnes den mest levande av oss alla”

Torgny Jönsson, intern på Kumlaanstalten: ”Jag sitter på Kumla – det här är ingen plats för ett barn”