Experimentet som kan vara början till freden

I södra Libanon pågår ett fredsexperiment. 

Ett nytt sätt att leva som grannar testas – samtidigt som marken alltjämt skakar av explosioner. 

I några byar drar sig Israel nu tillbaka mot villkor att libanesiska armén garanterar att området förblir fritt från Hizbollah.

Vägen in till byn Zawtar al-Gharbiah i södra Libanon kantas av ruiner. Här är testområdet som Israel och Libanon kommit överens om. 

En libanesisk soldat höjer ena armen i en skarp gest mot Expressens team i en vägspärr. 

– När du kommer fram till torget ser du ett militärt fordon. Det är vårt. Du får inte fortsätta efter det fordonet – israelerna har sina trupper där, säger soldaten. 

Han påminner om en livsviktig detalj – det ligger odetonerade missiler och minor kvar i hela byn. 

Öppna bild i helskärm

Vid en av ruinerna står Mohamad Yaghi, 60. Det här var hans hem. Nu letar han med händerna efter saker som mot förmodan kan ligga hela under betongen. 

– Var försiktig när du går mellan bråten. Det ligger en odetonerad missil under marken, säger Mohamad. 

Stort hål i marken

Han visar ett stort hål som han har täckt med en trasig vit dörr. 

Meter för meter söker han av resterna av platsen där hans barn växte upp. Än så länge har han bara gjort ett fynd: dotterns fotoalbum. 

– Det har klarat sig, säger Mohamad och ler. 

Öppna bild i helskärm

Dottern bor i Malmö

Han har fyra barn. Dottern Mona bor sedan länge med sin man i Malmö. 

Jag får numret av Mohamad och ringer upp. 

– Kriget har orsakat en obotlig sorg i mitt hjärta. Alla mina minnen är sönderbombade, säger hon. 

När Mona fick se bilder på barndomshemmet i familjens Whatsapp-grupp blev hon förkrossad. 

– Det är inte bara mitt barndomshem som är borta. De har till och med sprängt min gamla skola. 

Mona säger att hon vill resa tillbaka till Libanon för att hälsa på familj och släktingar, men det är svårt. Hon har själv en liten dotter. 

– Jag vill inte att hon ska uppleva och gå igenom det som jag har upplevt i krig. Barn ska växa upp i trygghet. 

Öppna bild i helskärm

Dödades framför barnens ögon

Monas syster bor i grannbyn Dweir. Hennes man arbetade som kock. När de återvände till byn trodde de att vapenvilan var stabil. Han gick upp på taket för att försöka laga trasiga taktegel.

Annons

– Medan hans barn var hemma, dödades han av en drönarattack. Barnen såg hur deras pappas kropp hängde i elkablarna. Han dödades inför deras ögon. Jag kan inte föreställa mig den chocken, säger Mona innan vi lägger på. 

En liten drönare surrar svagt som en fluga över torget. Den filmar allt som rör sig. Libanesiska soldater står nära en barack placerad på torget. Det råder ett slags nervöst lugn på platsen. Ingen litar på att vapenvilan håller. 

– Här låg kommunhuset. Det är borta. Vi har placerat en barack för att kunna ta emot folk. Infrastrukturen är totalförstörd. Vi förser människor med vattenbehållare för att de ska kunna klara sig, säger kommunchefen Abed Izz al-Din som sitter bakom ett bord i baracken.

Plötsligt skakar marken under oss. En kraftig explosion bara ett 50-tal meter bort. Israel sprängde ett nytt bostadsområde i grannbyn Zawtar al-Sharqiah.  

Öppna bild i helskärm

Inte långt från torget sitter bonden Khalil Turkie vid trappan till det som är kvar av sitt hus. Han är en av cirka 400 människor som har återvänt. Tillsammans med sin hustru Warda och dottern Hiba sitter han och äter en sen frukost. 

”Vår son är martyr”

Över paret hänger en stor affisch av en ung man med vapen. Det är deras son Mohamed som dödades under kriget 2024. Han tillhörde Amalrörelsen – en shiamuslimsk väpnad grupp som är allierad med Hizbollah, men vars anhängare varit kritiska till det pågående kriget. 

– Vår son är martyr. Vi vet inte vad som hände. De kom till oss och berättade att han var tillsammans med en vän och båda två dödades, berättar den sorgklädda mamman. 

Öppna bild i helskärm

Öppna bild i helskärm

”Dör hellre här”

Formellt deltar inte Amal i det pågående kriget mot Israel. Den tysta kritiken mot Hizbollah är utbredd. Flera bybor anser att milisen har orsakat en stor katastrof för Libanons shiamuslimer och för södra Libanons befolkning. 

Khalil Turkie har kämpat i många år för att bygga ett hem. Både för sig själv och för sina barn. 

– Vi flydde för 5 månader sedan men aldrig mer. Jag dör hellre här än att leva på flykt. säger Khalil Turkie. 

Öppna bild i helskärm