Protester mot planer på bergtäkt: ”Ett av de viktigaste områdena i landet”

Det är nästan helt tyst i skogen utanför Kågeröd i nordvästra Skåne. Här, på Söderåsens södra sluttning, börjar många sin vandring in bland sprickdalar, rasbranter och lövskogar. Men om det statliga företaget Svevia får igenom sina planer på en 45 hektar stor bergtäkt kommer det att förändras. Det menar Lena Lilliér och Thomas Arnström, två av 3 500 personer som skrivit under en protestlista mot planerna. De står i utkanten av området där Svevia vill bryta 18 miljoner ton berg och morän under en trettioårsperiod.

– Det här är Sveriges första vildmark. Ibland när man säger så blir folk irriterade, men hur man än ser det så är det här landskapet började bildas när isen lämnade, säger Thomas Arnström.

Han är biolog och före detta miljöchef i Svalövs kommun som har bott på Söderåsen i 40 år. Valet av plats är ”oerhört dåligt”, menar han. För att det är ett riksintresse för naturvård, nära ett EU-skyddat Natura 2000-område, men också för att det är ett populärt utflyktsmål.

Lena Lilliér oroas också över hur en täkt skulle påverka skogen, grundvattnet och djurlivet. Men även över vad det skulle innebära för byn Kågeröd. Upp emot hundra lastbilstransporter dagligen skulle verksamheten föra med sig, enligt Svevia.

– Det kommer inte att fungera att bo här med den trafiken, ett ständigt köande genom byn av lastbilar med släp. Vi kommer att ha stendamm, avgaser och buller, vi kommer inte att ha en lugn by längre.

Nästan varje dag promenerar Lena Lilliér här i skogen. Ofta möter hon vandrare, ryttare och hundägare. Skåningar, men även många danskar och vandrare från andra delar av Sverige.

Under pandemin sökte sig tusentals människor till Söderåsen. Ofta var parkeringsplatserna i den del av åsen som är nationalpark, tio minuter härifrån, knökfulla. För Thomas Arnström visar det hur skogen inte bara är produktion utan har en annan betydelse.

Han har redan bestämt sig: Om Svevia får tillstånd måste ärendet överklagas till Mark- och miljööverdomstolen.

– Områdena som vi pekat ut som de viktigaste områdena måste vi försvara, säger han.

I naturreservatet Liaängen, ungefär en kilometer från det önskade täktområdet, finns 150 växtarter och många djur.

Strået som Thomas Arnström håller upp rör sig som att det dansar.

– Det här heter darrgräs, säger han entusiastiskt.

Han pekar mellan kliven, visar slåtterblommor och en orkidé. Majvivan har sedan länge vissnat men fjärilarna hittar andra blommor att suga nektar ur. Det är inte här täkten skulle ligga men han tror att området ändå riskerar att påverkas.

– Någonstans kommer det vatten som trycker upp underifrån och bildar det här kupolkärret. Det skapar en flora som är väldigt speciellt. Hur kan de garantera att det inte kommer att påverkas, säger han.

– De har ingen aning om var vattnet kommer att gå, inte en susning. Där måste de förklara sig.

Svevia vill inte ställa upp på en intervju men skriver till DN att de planerar att lämna in ansökan i vår och att bedömningen sedan väntas ta ”något år”.

Frågor om hur bolaget ser på den påverkan en bergtäkt skulle kunna ha på naturområdet svarar de inte på utan skriver att det ska utredas i den miljökonsekvensbeskrivning som är nästa steg.

”Där kommer den föreslagna verksamhetens möjliga miljöeffekter att beskrivas och bedömas”, skriver Sofia Eriksson, marknads- och kommunikationschef.

Då kommer man också att undersöka hur planerna går ihop med att området klassas som riksintresse för naturvård, skriver hon.

”Det är inte ovanligt att en lokalisering för den här typen av verksamhet berör flera olika intressen”, skriver Sofia Eriksson och nämner faktorer som styr platsvalet. Geologiska förutsättningar, möjligheten att utvinna lämpligt bergmaterial och hur andra intressen påverkas.

Men Thomas Arnström menar att samma bergskvalitet finns på mer lämpade platser.

– Jag tycker att det inte finns en bra planeringsgrund i samhället i dag för sådana här behov. De initieras från olika håll utan en samlad bild, säger han.

Det grus- och krossmaterial som produceras används bland annat till järnväg och vägbyggen. Hur ska det behovet tillgodoses?

– Det finns anledning att ifrågasätta det här behovet rakt av. Ska vi bygga så mycket mer vägar?

Lena Lilliér tycker att Svevia i första hand ska ta ut sten upp till maxgränsen ur befintliga tag.

– Man ser våra protester som motstånd som är besvärligt. Men vad ska vi ha sedan när vi inte har varit rädda om vår natur – vad blir kvar?

Läs mer: Lista: Alla Sveriges nationalparker

Source – DAGENS NYHETER