Tidös enighet har återvänt

Till slut visar Tidöpartierna upp sin enade front. För att vara ett av regeringsunderlagets stora styrkor har den enigheten inte direkt synts så mycket under valrörelsen. I stället har väljarna mötts av partiledarnas separata framträdanden, varvat med Sverigedemokraternas gnäll på Kristdemokraterna och Liberalerna. Det har gett ett splittrat intryck, vilket försvagat ett av den sittande regeringens vanliga argument mot den spretiga oppositionen.

Många borgerliga väljare har undrat varför partierna inte har lagt mer tid på att i stället demonstrera den enighet man så gärna lyfter fram i debatterna. Och visst, det är också avgörande att partierna visar upp sin särart – men det måste gå att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Framförallt har Sverigedemokraternas vevande mot Liberalerna och Kristdemokraterna sett illa ut.

Med tisdagens presskonferens om åtgärder mot den organiserade brottsligheten visas enigheten upp. Partierna meddelade att de vid en valvinst vill lägga fram en proposition som gör det olagligt att delta i kriminella gäng. Processen liknar den som ledde fram till kriminaliseringen av medlemskap i terrororganisationer. Det krävdes två beslut om en förändring av grundlagen, med ett val emellan, för att en sådan reform inte skulle krocka med föreningsfriheten.

Som av en händelse kom Tidö-partiledarnas eniga framträdande dessutom samma dag som de nya opinionssiffrorna från Novus presenterades. Liberalerna rusar upp till 3,3 procent – en symboliskt viktig nivå för att strategiskt lagda Tidöväljare ska överväga att ge partiet en stödröst.

Samtidigt minskar Socialdemokraterna stort med 4,3 procentenheter. Sammanlagt har oppositionens övertag gentemot regeringsunderlaget minskat från 6,9 procentenheter till 2,6. Om mätningarna förra veckan befriade de partiaktiva från att känna sig besegrade på förhand, visar denna mätning att ett förnyat förtroende för regeringspartierna inte alls är något orealistiskt.

När Ulf Kristersson (M), Ebba Busch (KD), Simona Mohamsson (L) och Jimmie Åkesson (SD) visade upp sin återfunna enighet hade de med andra ord medvind i ryggen.

En sådan enighet är också en förutsättning för valvinst. Det ligger i partiernas egna intresse att de fortsätter värna denna enighet. Det kommer väl knappast vara så svårt för de borgerliga partiledarna, vars partier är vana vid att samarbeta med varandra sedan långt tillbaka. Så ej Sverigedemokraterna och Åkesson – vars agerande märks i dagsnoteringar. Det finns ingen vits med att vara en slugger som pucklar på sina koalitionskollegor. Om man verkligen vill vinna valet.