Socialdemokraterna vill skrämma väljarna till sig

Har du sett många konkreta politiska förslag från Socialdemokraterna den här valrörelsen? Förmodligen inte. Det är för att deras valstrategi går ut på att undvika strid i sakfrågor, och i stället anspela på Magdalena Anderssons lämplighet som person samt skrämma mittenväljare med Sverigedemokraterna.

Den planen tycks fungera, då opinionsmätningarna med drygt en månad kvar till valet visar ett stort rödgrönt övertag. Men opinionsläget visar också att politiken tycks med tiden bli mer och mer fixerad vid person och spelteori, snarare än konkret politik.

Det märks på hur Socialdemokraterna bedriver valrörelse. Förra valet lovade socialdemokraterna att de skulle ”ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden”. Faktum är att de knappt berör välfärden i årets valmanifest, som dessutom förkortats från 17 sidor förra valet, till årets 4 sidor. Politiken ska inte vinna väljarnas förtroende, utan det ska Magdalena Andersson göra.

På många sätt är Magdalena Andersson en av de bättre socialdemokratiska statsministerkandidaterna på länge. Hon har ett omfattande CV, tillhör högerfalangen i partiet och har ett stort förtroende bland väljarna. Men en persons ledarskap är inte ett tillräckligt gott argument för att helt byta politisk riktning.

Anledningen till att Socialdemokraterna knappt ger några vallöften är för att de vill lämna stort förhandlingsutrymme vid en eventuell valvinst. Det rödgröna blocket är trots allt riktigt splittrat och Socialdemokraterna vet om att de kommer behöva göra stora eftergifter till både Vänsterpartiet och Centerpartiet, och då är det praktiskt att inte utlova större sakpolitiska reformer.

Den utvecklingen är sorglig. För även om ingen kommer kunna anklaga Magdalena Andersson för att ha ljugit under valrörelsen skapar också bristen på vallöften en osäkerhet för väljarna då de inte vet vilken politik de kommer få efter valet. Och det är ju sakpolitik som faktiskt påverkar väljarnas vardag allra mest. Att inte meddela vad väljarna kan vänta sig vid en valvinst är att föra dem bakom ljuset.

Det Socialdemokraternas valrörelse visar är att politisk kommunikation har blivit viktigare än de reformer som faktiskt förelås. Budskapet behöver egentligen inte innehålla någonting, så länge det formuleras på ett snyggt sätt.

Ett gott exempel på det är hur de rödgröna skräckopinionsbildar: vinna röster för att motståndaren är dålig, inte för att man själv är bra. Socialdemokraterna har gjort analysen att mittenväljare går att skrämma med Sverigedemokraterna för att vinna dem till den egna sidan. Budskapet innehåller ingen sakpolitik och pekar inte ut någon riktning utan är bara ett sätt att försöka gripa makten på.

Det är det enda som gått som en röd tråd i den socialdemokratiska historien. När politiken förändrats över tid har strävan efter regeringsmakten varit den mest bestående faktorn. Självklart påverkar det väljarnas förtroende i sakpolitiken. Nu finns bara skrämselargumenten kvar.