DN Debatt. ”Vi kan inte fortsätta låtsas att vården efter våldtäkt fungerar”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

En statlig utredning, SOU 2026:34, hävdar att Sverige redan uppfyller EU:s krav på vård efter våldtäkt och annat sexuellt våld. Men den som i dag söker vård efter våldtäkt hänvisas i större delen av landet till en vanlig akutmottagning och lämnas ofta därefter att själv hitta vägen till fortsatt vård. Utredningens slutsats är därför häpnadsväckande. EU:s direktiv 2024/1385, som utredaren svarar på, handlar om krav på lättillgängliga mottagningar med specialiserad vård, traumastöd samt medicinska och rättsmedicinska undersökningar. Detta är ett mycket välkommet direktiv som inte lättvindigt ska avfärdas.

Sexuella övergrepp är ett omfattande samhälls- och folkhälsoproblem som kan orsaka både akuta och långvariga fysiska, psykiska, sexuella och sociala konsekvenser. Risken för posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), depression, suicidförsök, smärta och sexuell dysfunktion är avsevärt förhöjd.

En internationell forskningsöversikt av Dworkin och kollegor visar att omkring tre av fyra personer fortfarande lider av PTSD en månad efter övergreppet och att fyra av tio gör det efter ett år. Vårdbehoven kan således vara allvarliga och mångfacetterade. Att adekvata vårdinsatser redan finns i det svenska sjukvårdssystemet, som utredaren hävdar, är dock inte liktydigt med att den som utsatts faktiskt får tillgång till dem.

Ofta dröjer det månader eller år innan utsattheten blir känd för vården, och ibland upptäcks den aldrig

De flesta drabbade söker aldrig akutsjukvård, och det är ofta svårt att i efterförloppet berätta om sexuell våldsutsatthet. Skam, skuld, rädsla och oro för att inte bli trodd utgör vanliga hinder. Ofta dröjer det månader eller år innan utsattheten blir känd för vården, och ibland upptäcks den aldrig. I stället söker personer för smärta, ångest, depression eller sexuella besvär utan att sambandet med tidigare övergrepp uppmärksammas. När vården missar detta kan vägen till rätt behandling bli lång.

I flera jämförbara europeiska länder finns nationella strukturer för så kallade Sexual assault centers (SAC). Där möter den utsatta specialiserad medicinsk, rättsmedicinsk, psykologisk och psykosocial kompetens redan från början. I vissa länder erbjuds även stöd i kontakt med polis och rättsväsende – allt under samma tak.

I Sverige saknas en sådan nationell, sammanhållen struktur. 2005 öppnade Akutmottagningen för våldtagna i Stockholm, Sveriges första dygnetruntöppna våldtäktsmottagning där vård och uppföljning samlas i en sammanhängande vårdkedja. Drygt två decennier senare är den fortfarande unik. I stora delar av landet hänvisas den som utsatts för våldtäkt till vanliga akutmottagningar, följt av en splittrad eftervård där samverkan mellan sjukvård, socialtjänst och rättsväsende ofta brister.

När personer söker akut efter en våldtäkt erbjuds vanligen nödvändiga medicinska insatser och spårsäkring – detta är bra, men inte tillräckligt. God vård kräver ett traumamedvetet bemötande samt kompetent bedömning och systematisk uppföljning av de vanligaste och allvarligaste konsekvenserna av sexuella övergrepp. Detta kan gälla suicidrisk, PTSD, depression, missbruk och risk för fortsatt våldsutsatthet. Med tanke på att sexuellt våldsutsatta löper hög risk att utveckla PTSD och andra kvarstående psykiska tillstånd bör det finnas adekvat kompetens inom psykotraumatologi och psykiatrisk diagnostik – kompetens som normalt saknas inom kvinnosjukvård och akutmedicin.

I enlighet med WHO:s riktlinjer, bör vården även erbjuda systematisk uppföljning under de första månaderna. Sådan uppföljning bör inkludera information om vanliga traumareaktioner, stöd till återhämtning och hjälp att stärka tillgång till socialt stöd. Frågor om sexuell hälsa behöver också hanteras. Personer med kvarstående PTSD måste erbjudas en tydlig väg till evidensbaserad traumabehandling, och allvarliga symtom ska kunna behandlas tidigt. Region Skåne och Västra Götalandsregionen har nyligen etablerat specialiserade eftervårdsmottagningar med tillgång till traumabehandling, men dedikerade akutmottagningar saknas fortfarande.

Det är orimligt och ovärdigt att sexuellt våldsutsatta förväntas diagnostisera sig själva

Sverige saknar fortfarande en nationellt heltäckande och sammanhållen vårdkedja: från det akuta besöket och den tidiga eftervården till traumabehandling. I stället lämnas personer vanligen att navigera vårdens olika delar på egen hand, tappas bort eller söker för diffusa symtom där samband med sexuell våldsutsatthet aldrig uppmärksammas. Det är orimligt och ovärdigt att sexuellt våldsutsatta förväntas diagnostisera sig själva, hitta rätt vårdinsatser och gång på gång återberätta övergreppen i varje ny vårdkontakt.

Vi anser därför att Sverige behöver en nationell struktur som inkluderar en sammanhållen vårdkedja och Sexual assault centers. En sådan struktur bör inkludera både dedikerade akutmottagningar och specialiserad eftervård. Verksamheterna behöver arbeta utifrån ett biopsykosocialt arbetssätt med tillgänglig traumabehandling och sexologisk vård. Vi anser att regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en sådan nationell vårdmodell, helst med minst en specialistmottagning i varje sjukvårdsregion och med garanterad uppföljning under minst sex månader efter övergreppet. Först då kan vi säga att vården efter våldtäkt fungerar.

Läs fler artiklar från DN Debatt:

Tre experter i straffrätt och sociologi: ”Problemen med samtyckeslagen är inte de ni tror”

Sex medicinska experter: ”Kvinnan själv vet när abort är rätt beslut – inte sex främlingar”