Hamilton Steiner: Ukraina har offrat för mycket för att lyssna på Trump
Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Under natten till måndagen nådde nya ryska missiler Kiev. Strax före midnatt, vid tretiden, samt klockan sju på morgonen väcktes vi av explosioner från ballistiska robotar. Återigen kom smällarna utan förvarning från flyglarmet – en påminnelse om att USA har vänt Ukraina ryggen.
Av allt att döma har begränsningen av satellitsystemet Starlink, och de slopade underrättelserna till Ukrainas luftförsvar, kommit efter order från högsta ort. Och under helgen har Donald Trump fortsatt att rasa mot Volodymyr Zelenskyj. Trump kräver att Kiev slutar attackera ryska energianläggningar och ger Ukraina skulden för det skenande världsmarknadspriset på diesel – trots att hans eget krig mot Iran är den största orsaken till prisuppgången.
Det är svårt att se hur Ukraina i längden ska klara av att stå emot den ryska krigsmaskinen utan amerikansk hjälp. Men att fortsätta vädja till Vita huset är lönlöst, tycks Zelenskyj nu ha insett.
I stället svarade Ukrainas drönarstyrkor på USA:s avtal med Ryssland genom en massiv attack mot oljeterminalen i Sankt Petersburg. Det enskilt största anfallet på rysk mark under kriget.
”Zelenskyj vill inte avsluta kriget. Han kunde ha gjort en bättre deal för två år sedan”, skriver Trump på Truth Social.
I själva verket är det Ukrainas folk som vägrar ett krigsslut på Rysslands villkor. Varken då eller nu finns det ett avtal som ukrainarna är beredda att lägga ner vapnen för.
I februari 2022 var mängder av frivilliga beredda att rycka in i armén och hela samhället ställdes om för att försvara landets självständighet. Fyra och ett halvt år senare har hundratusentals soldater och över 20 000 civila ukrainare dödats.
För varenda ukrainare har kriget inneburit stora uppoffringar och i stort sett alla har anhöriga som dödats eller sårats svårt. En son, en dotter, en pappa eller bästa vän som gett sitt liv för ett fritt Ukraina.
Förra veckan träffade jag en kvinna som heter Susanna i Zaporizjzja. Hon jobbar på matvarukedjan Silpo. I somras totalförstördes hennes arbetsplats i ett ryskt drönaranfall. I september hände samma sak när hon flyttats till en annan affär. Nu går hon och väntar på en tredje butik att jobba i. Flera av hennes anhöriga är fast i ockuperade områden.
Jag frågade henne om framtiden, om hon har något hopp.
– Det är svårt att finna hopp och jag vet inte vad som kommer att hända. Men vi försöker att inte tänka på framtiden för mycket, allt vi kan göra är att bara fortsätta leva så gott det går.
41-årige Dmytro har sett de flesta av sina vänner och anhöriga lämna Zaporizjzja, staden där han vuxit upp och bott stora delar av sitt liv. Före kriget jobbade han med att hyra ut kajaker till turister som ville paddla i floden. Nu har han precis som hundratusentals andra ukrainare tagit ett jobb i försvarsindustrin.
– Det går inte att tänka på ett normalt liv och det är inte så att de ockuperade områdena bara kommer att återlämnas till oss. Känslomässigt är det väldigt svårt, optimismen sjunker, men vi har inget val. Vi måste fortsätta kriga, säger han.
Jag besöker en gruva i Kryvyj Rih, Zelenskyjs hemstad. Här är i stort sett hela befolkningen beroende av den tunga industrin – och den försöker Ryssland förinta. Omfattande attacker mot järn- och stålindustrin har stoppat stora delar av verksamheten i staden och gjort många arbetslösa. Lösningen: De tar värvning i militären.
Enligt bolaget Sucha Balka, som driver två av de största underjordiska järnmalmsgruvorna i Ukraina, ansluter sig fler och fler av deras arbetare till försvaret. Tiotals har dödats.
Kreml försöker med allt för att göra livet outhärdligt för ukrainare och nu tycks Vladimir Putin även ha fått med Trump på det tåget. Men terrorn mot landets invånare är förgäves. Städer och områden som Ryssland inte lyckas ockupera genom avancemang vid fronten kommer att förbli ukrainska, oavsett hur många bomber man fäller över dem.
Försvarsviljan i Ukraina förefaller lika hög nu som den var vid krigsutbrottet. Inte i en enda frontnära stad finns stark opinion för att låta ryssarna komma. Däremot finns ett sätt att förhålla sig till situationen som går igen, både bland civila och bland militärer jag träffar: De fortsätter framåt.
Om Trump på allvar vill få stopp på de enorma förlusterna som kriget innebär är det ett stort misstag att försöka få Ukraina att vika sig för Rysslands villkor.
Läs mer:
Source – DAGENS NYHETER
