Kryssningsfartyg inpå knuten får Stavangerborna att koka
Hon har satt upp två anslag på grinden till sin trädgård.
– För att tala om att vi inte är ett museum, att folk bor i det här huset. Och för att säga: Snälla, rök inte här mellan trähusen.
En brand skulle kunna bli förödande.
Hon är född i USA men kom till Norge för 40 år sedan och bor sedan tolv år med sin man Børge i ett hus i en gränd i Gamla Stavanger. Det är ett område med 173 bevarade trähus från 1700- och 1800-talet. En riktig idyll, tyckte Gaye Rosland när hon flyttade in.
– Jag gillar att bo här. Men på de här åren har det blivit mer än dubbelt så många kryssningsfartyg. På sommaren ligger det ett här nästan varje dag.
Sammanlagt i år planeras 259 fartyg lägga till i Stavanger, de flesta med tusentals passagerare. Kryssningsfartygen reser sig som massiva höghus framför ögonen på de boende närmast kajen, som vant sig vid att stirra in i en vägg av hytter.
Staden har satt upp regler som ska begränsa antalet fartyg till två per dygn och ett totalantal på maximalt 8 000 passagerare. Det är en klen tröst. Utsikten över hamninloppet och småbåtarna är borta.
Värst är mullret från motorer på fartygen som hörs i grannskapet när de genererar elektricitet ombord, tycker Gaye Rosland.
Hon är en pratglad och gladlynt 81-årig kvinna, men hon står inte ut med oväsendet.
– Lyssna på det här ljudet, jag blir så stressad av det. Och så här kommer det att fortsätta i tio, femton år tills de flyttar till en annan hamn längre ut. Men lever jag så länge?
Hon fortsätter:
– Vi har en kommitté som jobbar med en tillfällig lösning så att fartygen ska kunna koppla upp sig mot elnätet från land med kablar och på det sättet få ström. Det skulle bli bättre för miljön och för oss som bor här.
– Men det är ju inte bara sot och damm och ljudet som är störande, säger hon.
Kritiska röster lyfter oron om att en anläggning för strömförsörjning riskerar leda till permanenta fortsatta anlöpningar av kryssningsfartyg i centrala Stavanger. Detta strider mot det politiska målet att flytta ut dem.
Det är inte endast en fråga om elektricitet. Även de generella nackdelarna för staden och de boende med dessa fartyg måste vägas in, kräver grupper som ibland genomför protester före kommunstyrelsens möten.
I Stavanger ligger kryssningsfartyg närmare bostadsbebyggelsen än i andra hamnar i Skandinavien och Baltikum, framgår av en studie av 20 hamnar gjord av Harald N. Røstvik, professor emeritus vid Universitetet i Stavanger.
”Jag har själv hört guider och passagerare säga att de gillar Stavanger eftersom man kan se rätt in i folks sovrum och vardagsrum”, skrev Røstvik i en debattartikel i Stavanger Aftenblad i fjol. Flera kryssningsrederier gör reklam för att de kommer nära folks hus och livsstil i Stavanger.
Det är trevligt att staden fylls med folk på jakt efter ”coolcation”, fortsatte han i debattinlägget, men antalet förskräcker: ”Placeringen av kryssningsfartygen är fel. Skeppen är fullständigt oproportionerliga jämfört med de små trähusen och stjäl ljus, utsikt, de skapar oväsen och minskar livskvaliteten för folk”.
Invånare i Stavanger delar i dag olust och upprördhet med invånare i Venedig, Barcelona och på den grekiska ön Santorini. Där har folkliga protester lett till krav på regler som begränsar överturismen. På Santorini betalar kryssningspassagerare numera en separat avgift på upp till 20 euro. Norska regeringen har föreslagit att kommuner ska kunna ta ut en avgift på 100 kronor per passagerare och dygn, men den idén har mötts av stark kritik.
Gaye Rosland värjer sig för argumentet att kryssningspassagerarna spenderar så mycket pengar i land.
– Det är inte sant. De köper mest små saker, souvenirer som är importerade från Kina, och när de går in på kaféerna tar de en kaffe för att få gratis wifi, hävdar hon.
– Jag hatar kryssningsfartygen, de är miljömonster. Vi vill inte göra oss av med besökarna, men vi vill ha en uthållig turism.
Det händer att passagerare ogenerat öppnar grinden och kliver in i hennes trädgård.
– ”Ursäkta, det här är en privat trädgård”, sade jag när två damer kom in. Jag satt här och tog ett glas vin och åt ost och kex med en väninna. De vägrade gå härifrån förrän de tagit bilder, berättar Gaye Rosland.
Andra gånger, när hon öppnat ett fönster, har turister lutat sig in och frågat om de får ta bilder på henne och hennes man när de sitter och äter.
Växande ilska mot turister allt fler städer inför restriktioner
Fakta.Överturism
Populära städer och platser har de senaste åren infört besöksavgifter för turister för att försöka förhindra överturismen.
● Venedig är en av städerna. Dagsbesökare måste under högsäsong betala 5 euro, 55 kronor. För dem som övernattar är skatten inbakad i hotellpriset. I Venedig är stora kryssningsfartyg förbjudna.
● Bali i Indonesien har infört en turistskatt på 10 dollar, knappt 100 kronor, en engångsavgift för hela resan. Och har meddelat att turister kommer att hindras från att bestiga berg och vulkaner.
● Nya Zeeland tar också en skatt av utländska turister.
● Krakow i Polen har infört nattliga regler för ljudnivån runt stadens centrala torg för att minska oväsendet för dem som bor där.
Ett återkommande problem för populära orter är bostadsbristen. Befolkningen har inte råd att bo kvar eftersom priserna drivs upp av bland annat Airbnb. Hårda restriktioner mot korttidsuthyrning har därför införts.
I Barcelona pågår ett arbete med att fasa ut korttidsuthyrning av privata lägenheter till turister.
* Bhutan var tidigt ut med en skatt för turister, på 100 dollar per dag.
Source – DAGENS NYHETER
