Pojklagstränaren såg att unge Haaland skulle bli en stjärna

Tre saker var viktigast för Erling Braut Haaland i pojklaget i lilla Bryne söder om Stavanger i sydvästra Norge. För det första: kom i tid. För det andra: gör alltid ditt bästa. Det tredje var att uppföra sig väl.

– Först på sjätte plats kom själva fotbollen, säger hans tränare från den tiden, Alf-Ingve Berntsen, en fotbollstränare med en helt egen filosofi.

Vi sitter på en bänk på Bryne stadion där den unge Erling vistades mest hela tiden, sedan familjen flyttat tillbaka till föräldrarnas hemort efter pappa Alf-Inges år som fotbollsproffs i England.

Var det inte ordnad träning i Bryne, så spelade killarna och en tjej matcher mot varandra på egen hand. De var 40 stycken i gruppen och dörren till hallen stod alltid öppen på helgerna.

– Jag såg honom första gången på en fotbollsplan när han var sex år. Han var bra redan då. När han var tio började han spela med dem som var ett år äldre. Och när han var 12–13 år var han redan en speciell spelare.

– Han var teknisk, taktisk och smart, han var orädd och tuff, han hade glöd. Det enda som saknades var fysiken, han var så tunn. Men vi tittade på hans storebror och förstod att Erling också skulle bli stor, stark och snabb, säger Alf-Ingve Berntsen, 61, som ledde Haalands lag när stjärnan var mellan 11 och 15 år.

– Vi såg att han kunde få en fin internationell karriär, men jag kunde inte ana att han skulle vara en målmaskin i Champions League vid 19 års ålder. Eller att han skulle göra sju mål i ett VM.

Bryne med 13 000 invånare förbereder sig för kvartsfinalen mot England på lördag. Ett tält med ölservering är rest på torget med storbilds-tv, och till fotbollsstadion väntas tusentals åskådare i ett alkoholfritt familjeevenemang.

Fru Zhu på Kinarestaurangen Wen Hua House försäkrar att hon kommer att sitta klistrad framför tv:n. I restaurangen som hon driver hänger en Manchester City-tröja, signerad av bygdens son. Utanför knuten täcks en fasad av en muralmålning av fotbollsstjärnan i den ljusblåa engelska klubbtröjan. På en annan vägg i staden syns en gigantisk, men inte alltför porträttlik Haaland i tröja från tiden i Tyskland.

– Ta den friterade kycklingen med sötsur sås eller den med pepparsås, det är Haaland-mat, säger fru Zhu om rätterna som den unga fotbollstalangen tidigt fattade tycke för.

Ett stopp på restaurangen och en beställning av den friterade kycklingen ingår därför nu i den ”Haaland-safari” som besökare blir rekommenderade. Liksom en sväng förbi en kebab-restaurang, där en annan av stjärnans tröjor hänger.

Bryne ligger i en region som traditionellt försörjt sig på mjölk och kött, en jordbruksbygd, som i dag också lever av oljan och gasen från Nordsjön. Men det är den gamla livsvisdomen från jordbrukssamhället som står inpräntat på sidan av hallen där den unge Erling spelade spontanfotboll på helgerna.

Alf-Ingve Berntsen tolkar det lokala ordspråket: Det vi gör varje dag är vad som betyder något.

– Man kan snacka, men det är bättre att hålla käft och göra jobbet. Här har det tidigare handlat om att gräva upp stenar för hand, hårt arbete. Den moralen har präglat bygden. Erling har aldrig varit jordbrukare själv, men han har en del av den mentaliteten.

När Berntsen var tränare för Haaland och hans ett år äldre lagkamrater var utgångspunkten att alla spelarna var lika betydelsefulla för klubben.

– För oss var det viktigt att Erling bara var en av de 40. Mitt huvuduppdrag var att få alla att känna sig värdefulla. Vi höll dem samlade i samma grupp tills de var 14 år. Alla var kompisar med alla. Om laget hade splittrats tidigare hade det påverkat de vänskapliga banden på en liten ort som Bryne.

Tränarens mål var inte först och främst att skapa bästa möjliga lag utan att lära spelarna saker som de kunde ha nytta av senare i livet.

– Du lånar barnen av föräldrarna och har en önskan om att göra dem bättre rustade för livet.

– Vi hade utmärkta träningar och tydliga regler, jag har Uefa-licens och 35 års erfarenhet som tränare. Vi fick fram fyra spelare i landslag och regionlag, inklusive Erling, men de flesta spelarna skulle inte leva av fotbollen, utan gå vidare till studier eller börja jobba. Då behöver man lära sig att komma i tid och kunna uppföra sig, sammanfattar Berntsen sin filosofi.

Han tycker att Erling Braut Haaland lever upp till vad han lärde sig som pojklagsspelare.

– Han lever ett helt surrealistiskt liv vid bara 25 års ålder som en av världens fem största fotbollsstjärnor. Och jag tycker att han klarar sig utmärkt: han är hövlig, snäll mot bollpojkarna, duktig i kontakten med medierna, han är omtyckt och ödmjuk. Samtidigt som han är en powerman.

Alf-Ingve Berntsen sätter stort pris på att Haaland uppför sig så som klubben önskar.

– Han är en bra människa – och så kommer fotbollen som bonus. Erling har en plats i mitt hjärta, som en av de 40 i gruppen, men jag sätter honom inte högre för att han är bättre på att träffa bollen.

Några av hans gamla lagkamrater följer honom nu på plats under VM i USA. Hans tidigare tränare är förvånad över vad han ser på tv eftersom Haaland spelar som han gjorde i pojklaget. Men så blir också rörelsemönster danade i 12–13-årsåldern, säger Berntsen.

De 40 spelarna i Bryne var samlade tills de skulle fylla 15. Då fick de själva välja om de ville elitsatsa eller spela i andralaget. Inga föräldrar eller tränare var inblandade i deras beslut. Efter det splittrades gruppen i två lika stora delar. Erling Braut Haaland gjorde debut i Brynes A-lag i motsvarande superettan. Från början mest som inhoppare, men snart så framgångsrikt att han 16 år gammal värvades till toppklubben Molde.

– Erling gick på mekanikerlinje här i Bryne, men när han flyttade till Molde slutade han skolan. Han får ibland höra att han inte skulle vara smart, det är inte sant. Han är superintelligent och väldigt passionerad. Men om det var saker som inte betydde något för honom så brydde han sig inte om dem, säger Alf-Ingve Bernsten.

Sonens beslut att hoppa av skolan mottogs inte väl hemma. Särskilt inte av mamma Gry Maria Braut.

– Hon var så arg, jag har aldrig varit så rädd, det var verklig rädsla, sade Haaland i en intervju med Time Magazine förra året.

Flytten till Molde satte honom på prov. Pappa Alf-Inge, som själv varit fotbollsproffs i England, menade att sonen skulle bli självständig och vuxen av att flytta hemifrån. Men 16-åringen kände sig ensam.

– Och jag var tvungen att köpa min egen mat, och måste tvätta kläderna, vilket jag aldrig hade gjort förut. Så jag minns att jag ringde min syster och frågade hur man gör, sade han i intervjun.

Andra året i Molde kom genombrottet på fotbollsplanen. Erling Braut Haaland flyttade därefter till Salzburg i Österrike och därifrån till Dortmund i Tyskland och vidare till Manchester i Storbritannien. De senaste veckorna har hans räder in i motståndarnas straffområde trollbundit VM-publiken.

– Jag trodde inte att Norge skulle gå så långt. England är tufft, men Norge blir farligt när laget inte har något att förlora, säger hans gamla tränare inför matchen.

På planen i Bryne där Haaland startade sin karriär springer en kille i tioårsåldern omkring i en tröja med namnet Ibrahimovic på ryggen. Hans pappa är svensk, säger han.

Men på torget i staden gör sig Olinda Haaland, som inte är släkt med världsstjärnan, redo att sälja Bryne-tröjor. Bakpå dem står det Haaland.

Hon ska se kvartsfinalen på en Ipad i sin butik, bara några meter från där matchen direktsänds på storbild-tv i ett tält.

– Det blir en fördröjning för mig, men när jag hör jublet från tältet vet jag att Norge har gjort mål, säger hon.

Läs mer:

Johanna Frändén: Englandsgalna Norge ska göra upp med komplexen

Total eufori i Oslo: ”Det blir VM-medalj”

Johanna Frändén: Han skriver om norsk fotbollshistoria

Source – DAGENS NYHETER