Viktor Karlsson: Konsulterna är föraktade – men de är framtiden

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Med ökade utsläpp och avtagande tillväxt kommer ”frågan om fördelning och användning av begränsade resurser att ställas på sin spets”, argumenterar vänsterekonomen Thomas Piketty tillsammans med två kollegor (DN Debatt 8/7). De menar att flera saker behöver ske samtidigt. Utöver utfasning av fossila bränslen och ökad ekonomisk omfördelning föreslår de också en tredje punkt: tjänstefiering.

Ekonomtrion vill se tillväxt inom utbildning, hälsa, kultur och omsorg. Det har potential att skapa välstånd – utan att öka ekonomins materiella resursförbrukning. Dessa tjänster är ofta skattefinansierade, skriver de.

Intressant nog finns liknande tankar hos högern. Förra året släppte Fredrik Segerfeldt, ansvarig för programmet marknad på den marknadsliberala tankesmedjan Timbro, en bok med titeln ”Efter industrin: Friare, rikare, grönare”.

När ekonomin går från storskalig varuproduktion till mellanmänskliga utbyten kan det ekonomiska välståndet öka i harmoni med naturen

Segerfeldt tar avstamp i den svenska självbilden som en industrination byggd på varuexport och en organiserad massa av fabriksarbetare. Men den bilden är föråldrad, visar han. TCO har fler medlemmar än LO, Spotify är värderat högre än Electrolux och i nedlagda industriområden växer konstnärskollektiv och teknik-startups. Central kontroll har ersatts av kreativ dynamik.

Bokens ansats är också normativ: Segerfeldt omfamnar utvecklingen. När ekonomin går från storskalig varuproduktion till mellanmänskliga utbyten kan det ekonomiska välståndet öka i harmoni med naturen – samtidigt som fler kan lämna det löpande bandet och följa sin passion.

Den dag politikerna vaknar upp från sin industrinostalgi står spelplanen öppen för tjänstereformer

Tänkare till både vänster och höger förespråkar alltså en ekonomi byggd på tjänster, men partierna är fast i betongmallen. En samstämmig kör av svenska politiker lovsjunger grön nyindustrialisering, medan ytterst få inkluderar skomakare, skräddare och reparatörer i sin gröna framtidsvision. Konsulter och kommunikatörer ses inte som ”riktiga jobb”. Och det verkar råda total enighet om att lönerna för evigt ska styras av industriavtalet – omsorgslönerna får aldrig någonsin växa förbi.

Men den dag politikerna vaknar upp från sin industrinostalgi står spelplanen öppen för tjänstereformer. Eftersom tjänsteföretag är arbetsintensiva vore en bra start att sänka avgiften på arbete. Det skulle kunna finansieras genom högre skatter på fossila råvaror eller en mer enhetlig skatt på konsumtion.

Och tjänstepolitik torde vara populärt. De flesta är trots allt inte skapta för industriformen.

Läs mer:

Viktor Karlsson: Det är lätt att glömma – men Sverige är en del av världen

Viktor Karlsson: Hade farbror Melker klassats som ung vuxen i dag?

DN:s ledarredaktion: Bilderna från Nepal visar vad debatten borde handla om